6/2: West Hill (Xi Shan)
Idag har jag varit i Västra bergen med några kinesiska vänner. Vi tog bussen upp till bergets fot, därifrån åkte vi en hyrd bil upp till bergen. Först laddade vi upp med lunch, det vill säga 8 rätter och ris, vi åt oss mätta och runt kl.13 började vi att hika uppåt i bergen.
Det var ingen lätt hiking, inte för en som typ aldrig hikat, vi klättrade bland klippstenarna, vassa och svårklättrade, det var ur min synpunkt rätt farligt och nästintill omöjligt att ta sig fram vid ett par tillfällen. När jag skulle ta mig över från en klippsten till en annan med en djup klyfta emellan, undrade jag om jag skulle klara eller om jag skulle snava, falla ner och skada mig allvarligt. Jag hoppade över (fick hjälp av min kinesiska vän dock, som höll min hand och typ drog mig över, verkligen stort tack till Lei) ett par sådana klyftor.
Den andra delen, en stig, var lättare att ta sig fram på, dock var den väldigt smal och det växte stora buskar (vissa taggiga) på båda sidorna, så man fick vara försiktig med var man satte sina händer. Den tredje delen var en enda brant väg uppför berget, när man hade kommit upp var man helt slut, men vi lyckades! Vi gjorde så klart pauser emellanåt, annars hade jag aldrig orkat. Vi skulle ju inte bara hika, vi njöt av utsikten över ca 1/3 av Kunming och en stor del av den stora sjön DianChi-lake. Utsikten var verkligen fantastisk, oerhört vacker och det var lugnt och tyst där uppe, jag har saknat tystnaden lite, det är aldrig ljudlöst när man bor i en kinesisk stad.
Vägen tillbaka nedför bergen var enklast, framförallt då vi gick på den stora vägen där bilarna kör. Dessutom hade vi strålande sol idag också, så det var nice att promenera långsam nedför den sluttande vägen. Vi kom tillbaks till restaurangen där vi åt lunch strax före kl.16.
Jag föreslog att vi skulle promenera ner tillbaks till busshållplatsen, trodde att det inte var så långt men det tog oss ca 1.5h! Jag missbedömde avståndet lite, så vi var rejält trötta när vi äntligen kom ner, ett tag verkade det som att vi aldrig skulle komma fram, vi gick vägkrön efter vägkrön utan att se vårt mål.
Väl framme stod där en massa folk som väntade på bussen, så vi tog en privatbil istället in till stan, vilket var dyrare men gick också rätt så mycket snabbare. Avslutningsvis åt vi middag tillsammans, jag åt kycklingdumplings i soppa, sedan delade vi på xiao long bao, vietnamesiska vårrullar och lammköttsgrillspett.
Nu är mina ben och min rygg utmattade, hoppas att jag är trött nog att kunna sova bra inatt, har sovit rätt dåligt den senaste veckan.
Påfyllning av nödvändig energi
De här klippstenarna klättrade jag på, och vi klättrade hela tiden uppåt, det var brant och det var farligt.
Men det var det kanske värt när man kom upp och fick se detta! (Kunming & Dianchi-lake)
Det är så fantastiskt vackert!
Nu har jag varit här ute ;)
Det var ingen lätt hiking, inte för en som typ aldrig hikat, vi klättrade bland klippstenarna, vassa och svårklättrade, det var ur min synpunkt rätt farligt och nästintill omöjligt att ta sig fram vid ett par tillfällen. När jag skulle ta mig över från en klippsten till en annan med en djup klyfta emellan, undrade jag om jag skulle klara eller om jag skulle snava, falla ner och skada mig allvarligt. Jag hoppade över (fick hjälp av min kinesiska vän dock, som höll min hand och typ drog mig över, verkligen stort tack till Lei) ett par sådana klyftor.
Den andra delen, en stig, var lättare att ta sig fram på, dock var den väldigt smal och det växte stora buskar (vissa taggiga) på båda sidorna, så man fick vara försiktig med var man satte sina händer. Den tredje delen var en enda brant väg uppför berget, när man hade kommit upp var man helt slut, men vi lyckades! Vi gjorde så klart pauser emellanåt, annars hade jag aldrig orkat. Vi skulle ju inte bara hika, vi njöt av utsikten över ca 1/3 av Kunming och en stor del av den stora sjön DianChi-lake. Utsikten var verkligen fantastisk, oerhört vacker och det var lugnt och tyst där uppe, jag har saknat tystnaden lite, det är aldrig ljudlöst när man bor i en kinesisk stad.
Vägen tillbaka nedför bergen var enklast, framförallt då vi gick på den stora vägen där bilarna kör. Dessutom hade vi strålande sol idag också, så det var nice att promenera långsam nedför den sluttande vägen. Vi kom tillbaks till restaurangen där vi åt lunch strax före kl.16.
Jag föreslog att vi skulle promenera ner tillbaks till busshållplatsen, trodde att det inte var så långt men det tog oss ca 1.5h! Jag missbedömde avståndet lite, så vi var rejält trötta när vi äntligen kom ner, ett tag verkade det som att vi aldrig skulle komma fram, vi gick vägkrön efter vägkrön utan att se vårt mål.
Väl framme stod där en massa folk som väntade på bussen, så vi tog en privatbil istället in till stan, vilket var dyrare men gick också rätt så mycket snabbare. Avslutningsvis åt vi middag tillsammans, jag åt kycklingdumplings i soppa, sedan delade vi på xiao long bao, vietnamesiska vårrullar och lammköttsgrillspett.
Nu är mina ben och min rygg utmattade, hoppas att jag är trött nog att kunna sova bra inatt, har sovit rätt dåligt den senaste veckan.
Påfyllning av nödvändig energi
De här klippstenarna klättrade jag på, och vi klättrade hela tiden uppåt, det var brant och det var farligt.
Men det var det kanske värt när man kom upp och fick se detta! (Kunming & Dianchi-lake)
Det är så fantastiskt vackert!
Nu har jag varit här ute ;)
Kommentarer
Trackback
