yinganikina

Ikväll skulle vi på vernissage på ett galleri i andra änden av stan, så vi tog bussen dit tillsammans med Xiao Lin.


Trångt som vanligt på busshållplatserna.




Vi gick först fel men hittade iaf dit till slut, här är galleriet som heter Loft 1919.


Vi gick uppför en skranglig trappa och in i detta rum med en grupp kineser och en liten bild på väggen från projektorn.


Lite random konst som stod längs ena väggen.


Postern till höger tillhör Nordica och det är för Creative Market som ska äga rum i helgen.


Vi som följde med: Jag, Frida, Sara E., Eleonor, Nina och hennes kompis.



Det var verkligen inget stort rum. Ganska långt ifrån hur man brukar föreställa sig ett galleri ser ut.



En av tavlorn som visas ikväll.


Tjejen i blått är konstnären som målat tavlan på förra bilden. Utlänningen till vänster om henne är en italiensk konstnär. Först visades hennes konstverk på väggen, hon hade några riktigt intressanta verk måste jag säga. Ex. ett tejpat människohjärta i förstorad form på golvet.


Efteråt gick jag och Xiao lin (de andra stack för längesen, de mådde inte så bra) till baren bredvid, det var helt tomt på folk men...


...där fanns ett band som repade så vi lyssnade lite på dem innan vi begav oss hemåt. Xiao Lin bor i närheten så hon gick hem medan jag tog samma buss tillbaks till Nordica där min cykel stod.

Jag åkte buss ensam den sträckan vilket var spännande. Jag fick räkna stationerna för att inte riskera att stiga av på fel hållplats. Det kändes som att man åkte buss för första gången eller nåt, jag kan inte riktigt beskriva det men det kändes väldigt speciellt att åka buss helt själv i Kunming, en stad jag aldrig varit i förut och jag kan nästintill inte språket.

Den enda gången jag åkt buss själv i ett annat land var i Hongkong 2002 då jag mådde illa och var tvungen att åka tillbaks till hotellet men den gången var det inte lika roligt eller spännande. Då var det mest nervöst och jag mådde ju som sagt kasst, så jag ville ju bara komma fram så fort som möjligt. Den här gången var det annorlunda, jag kände mig väldigt glad och trygg (så länge jag höll koll på antalet hållplatser). Det var väldigt roligt att åka buss just den kvällen. Jag vill för alltid minnas den känslan, för den kanske inte kommer igen på länge.