yinganikina

REGNOVÄDER!

Innan jag kommer in på dagens ämne måste jag bara berätta om ovädret vi hade inatt i Kunming. Det började att åska, blixtra och ösregna redan kvällen innan. Regnet fortsatte att ösa ner hela natten och det regnade fortfarande kraftigt på morgonen när jag vaknade. Det hade regnat så mycket att vattnet inte längre hade någonstans att ta vägen så det svämmade över på gatorna.

Jag kan ju inte cykla i det här vädret, tänkte jag, det blåste en del också. Så jag bestämde mig för att ta på mig min blåa regnponcho som jag köpte i Beijing. Men vad skulle jag ha för skor, oavsett vilka jag än väljer så kommer de att bli genomblöta direkt. Mina vita skor från Sverige hade precis torkat typ sedan ösregnet i Beijing, så de ville jag inte blöta ner igen, dessutom har de krympt så de är inte ett dugg bekväma just nu.
Jag hade mina Kinaskor men eftersom jag tänkte strunta i strumpor så kunde jag inte ha dem på grund av det lösa spännet. Då hade jag bara ett par skor kvar och det var de nya falskconversen, men det är också det enda par skor som är bekväma just nu, blir de blöta kommer de inte att hinna torka till imorrn, och då har jag återigen inga skor att ha på mig.

Då kom jag på att jag har ju plasttofflorna som jag köpte på Walmart och som jag brukar ha hemma. Det spelar ju ingen som helst roll om de blir blöta, de torkar på nolltid. De är dessutom tillräckligt bekväma  för att jag ska kunna gå till Nordica i dem. Så jag valde alltså plasttofflorna, jag pallade inte bry mig om hur jag såg ut i detta regnoväder, det är väl ändå ingen som bryr sig om du går i tofflor på stan, det är ju som att ha flipflop eller foppatofflor,

Däremot ville jag inte gå runt i tofflorna på Nordica, så jag tog med mig mina falskconverse och ett par strumpor i en plastpåse så kunde jag byta om till dem när jag kom fram.

Jag gick alltså till Nordica denna morgon i mina röda hemmatofflor, och jag hade shorts på mig så jag kunde bli blöt upp till knäna och lite till utan att det gjorde något. Regnponchon var som tur rätt lång, täckte det mesta av knäna faktiskt. Det regnade och blåste kraftigt hela vägen till Nordica och på vissa ställen, speciellt vid övergångsställena där marken sluttar ner en aning, var vattennivån verkligen i höjd med knäna. Jag vaddade fram genom vattnet och plaskade i vattenpölarna som om jag hade gummistövlar på mig. 
Mina fötter och smalben blev blöta direkt när jag kom ut på gatan. Det var vatten överallt, bokstavligt talat. Men ändå var där många som cyklade och körde moped. Det var otroligt.

När jag kom fram till Nordica var jag torr från knäna och uppåt. Vilken tur att jag valde mina tofflor och inte ett par vanliga skor, tänkte jag, Och vilken bra poncho jag har, denna kommer säkert att hålla mig torr fler gånger.



Så, tillbaks till ämnet:
Idag hade vi en gästföreläsare på vår China knowledge-lektion. Och ämnet var ett kinesiskt instrument, nämligen Er hu! Det är ett väldigt vackert stränginstrument med två strängar, påminner lite om en fiol men stråken sitter fast mellan de två strängarna. Ljudet som kommer från Er Hun är väldigt asiatiskt och väldigt vackert.  


Vår gästförläsare var Er Hu-spelaren Huang Shan som hade konsert för någon vecka sedan på Nordica, jag har bilder från den kvällen som finns i ett tidigare inlägg om ni vill kika på det igen. Hon är superduktig, hennes pappa är Er Hu-lärare och hon själv har spelat instrumentet i över 10år.


Man placerar Er Hun tätt inpå kroppen, med den högra armen och handen dra man stråken fram och tillbaka, nästan utan någon kraft alls, man låter den bara glida längs strängen. Det är mycket svårare än det låter att få till denna rörelse på ett naturligt vis, mjukt och smidigt.


Hon hade också med sig en Xiao Er Hu, som betyder liten Er Hu och hon har själv dekorerat den. Den fungerar som den stora men ljudet från den mindre varianten är annorluda.


Här ackompanjeras Huang Shan av Martin på piano, Hon spelade en mycket känd låt som jag känner igen, det måste vara från något av pappas gamla kassettband. Varje gång jag hör traditionell kinesisk musik tänker jag direkt på min pappa. Främst tänker jag tillbaks i tiden, när jag var liten och åkte bil, och pappa brukade alltid sätta på kassettband med kinesisk musik i framsätet. Det är väldigt fina minnen jag har från den tiden. Det är tack vare pappa som jag överhuvudtaget har haft någon kontakt med den kinesiska musiken och dessutom fattat tycke för den. Jag brukar också tänka på vår gamla bil, en liten vit Nissan som var vår trotjänare innan vi bytte till en Citroen.


Efter föreläsningen får alla som vill pröva på att spela Er Hu, Viktoria var först på tur.


Looking good, Viktoria! ;D


Vi satt alla på scenen runt Huang Shan när hon föreläste och spelade.

Jag prövade också på att spela på den stora Er Hun, men jag har själv inga bilder på när jag sitter där med min kraftlösa högerarm/hand (för er som har glömt att jag är vänsterhänt :P). Det var mycket svårt att få fram de vackra tonerna men det var också rätt roligt att försöka bemästra intrumentet. Jag funderar lite på att börja lära mig, när jag satt med Er Hun i knät var jag väldigt sugen på att börja direkt men det känns som att jag egentligen borde lägga ner mer tid på "mitt" området, alltså konsten och designen. Hittills har jag inte gjort så mycket, så det kanske är dags att köra igång med det först och sedan se hur mycket tid man har över till annat. Jag har ju noll musikalisk erfarenhet i princip, bara prövat på lite piano och gitarr på musiklektioner i skolan, det är allt. Men jag har alltid velat kunna spela något instrument, kanske blir det Er Hun som blir "mitt" instrument? ;)